svenska » polska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [pięćdziesiąt trzy] Sklepy

Vi letar efter en sportaffär.	Szukamy sklepu sportowego.
Vi letar efter en köttaffär.	Szukamy sklepu mięsnego.
Vi letar efter ett apotek.	Szukamy apteki.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Chcielibyśmy / Chciałybyśmy kupić piłkę nożną.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Chcielibyśmy / Chciałybyśmy kupić salami.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Chcielibyśmy / Chciałybyśmy kupić lekarstwa.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Szukamy sklepu sportowego, by kupić piłkę nożną.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Szukamy sklepu mięsnego, by kupić salami.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Szukamy apteki, by kupić lekarstwa.
Jag letar efter en juvelerare.	Szukam jubilera.
Jag letar efter en fotoaffär.	Szukam sklepu fotograficznego.
Jag letar efter ett konditori.	Szukam cukierni.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Mam zamiar kupić pierścionek.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Mam zamiar kupić film.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Mam zamiar kupić tort.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Szukam jubilera, by kupić pierścionek.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Szukam sklepu fotograficznego, by kupić film.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Szukam cukierni, by kupić tort.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?